Tyskland

Den första hamnen vi nådde i Tyskland fanns vid Leer. Därifrån seglade besättningen uppströms floden Leda till Oldenburg. Leda är en liten, slingrande tidvattensflod med stark ström. Flodbankarna är mycket höga, men det är bara i mitten av floden som vattnet är tillräckligt djupt för att två skepp skall kunna mötas. Eftersom Orms utkik sitter nära vattennivån kan han inte ha god uppsikt över andra fartyg i vatten som detta. Därför fick en i besättningen i uppgift att klättra upp i mastkorgen för att hålla ordentlig uppsikt vid seglatsen. Nästa del av färden gick via Elisabethfehn-kanalen. Den har sex små slussar som alla manövreras av en enda slussvakt. Här fick besättningen vila eftersom det var många väntande fartyg i kö. Det var ett efterlängtat avbrott på Orms färd, som stundtals hållit ett högt tempo, men det innebar också att Orm anlände till Oldenburg när mörkret hade fallit.

Rutten gick nu via tidvattensfloderna Hunte och Weser och sedan vidare till Bremerhafen. Segeltiden på floderna måste noggrant beräknas eftersom det skulle vara omöjligt att segla mot strömmen på de här båda floderna. Weser är en stor flod, så ibland kunde Orms segel också användas. På vägen till Bunsbüttel stannade Orm vid en sluss vid Otterndorf. Henri visste att slussen höll på att reparereras så han hade trailern redo for att transportera skeppet några hundre meter eller så. Den lokala vikingaklubben hjälpte till att ta upp och sedan lägga i Orm i samband med landtransporten. ( Hur drog vikingarna sina skepp över land? ) Efter att ha lämnat Brunsbüttel kom Orm att nyttja Kielkanalen. Havsgående fartyg brukar använda sig av den här vägen för att slippa ta sig runt Danmarks nordspets. Reglerna hindrade Orm från att förtöja i kanalen, vilket innebar att natten i stället fick tillbringas i Rendsburg, ungefär halvvägs. Nästa dag fortsatte färden mot Kiel.

Kiel

Kiel hade förberett ett trevligt välkomnaande av oss. Orm möttes av en liten flotta av modellbåtar som eskorterade skeppet under den sista delen av inseglingen. När den glada lilla flottan närmade sig skolskeppet Gorch Fock blåste hon i sin väldiga mistlur som välkomsthälsning. Orm svarade enligt gammal vikingatradition med en stöt i hornet. Då sänkte Gorch Fock nationalflaggan för att visa sin respekt för oss. När vi väl kommit iland blev besättningsmedlemmarna hedersgäster på Imperial Yacht Club, en yachtklubb för rika och speciella fartyg.