VIKING SAIL 2000
L’Anse aux Meadows


NEWFOUNDLAND

Newfoundland

CANADA

Canada



Besättningen :



Charles Danusia David David Elaine Gail Henri
Audette Wiazowski Bergesen Tilden Audette Klinck Houben
Charles Audette Danusia Wiazowski David Bergesen David Tilden Elaine Audette Gail Klinck Henri Houben







Ieva Jennifer John Lisa Pat Steven Yvonne
Dobbin Blake Lind Earle Oliver Cook Houben
Ieva Dobbin Jennifer Blake John Lind Lisa Earle Pat Oliver Steven Cook Yvonne Houben


Historien om hur det gick till

Besättningen

Sent på eftermiddagen den 22 juli lämnade sex moderna vikingar  Massachusetts för att vara med och skapa historia vid L’Anse aux Meadows  i Newfoundland, Canada.  Vi var på väg att göra en resa tillbaks i tiden för  att vara med om återskapandet av Leif Erikssons första  landstigning på den amerikanska kontinenten för 1000 år sedan.  Vår resa var över 1000 miles och bjöd på femton  timmars färd med olika färjor.

Matlagningen

Vi hade med oss vår lägerutrustning,  som bestod av ett vikingatält, en vävstol,  en säng, en kokgryta med trefot samt många repliker av  vikingatida svärd och knivar samt utrustning för matlagning och jakt.  Vi skulle möta fyra andra moderna vikingar från Canada liksom  kaptenen på Orm och hans fru.  Tillsammans skulle vi delta i Viking Sail 2000.

Norstead

Vårt mål var Norstead vid L’Anse aux Meadows,  ett nybyggt handelsläger,  som visar hur vardagslivet levdes under vikingarnas tid.  Norstead ligger nära den plats där man tror att Leif Eriksson  och hans män landsteg för över 1000 år sedan. Platsen erbjuder en tidsresa in i den vikingatida historien och kulturen.  Här möter man hantverkare,  här får man höra berättelser om upptäcktsfärderna,  här kan man få se vikingar braka ihop i strid - fast på  låtsas.  Vid Norstead finns också ett långhus med ett köksutrymme  vid den öppna elden,  där måltiderna görs i ordning och serveras enligt vikingatradition.  Här finns också en liten kyrka 

Snorri

och ett båthus, där nu vikingaskeppet Snorri förvaras.  Snorri donerades till Norstead av sin byggherre Hodding Carter och  utgör nu en permanent del av upplevelsen på Norstead.  Vi är stolta över att ha varit på plats och sett Snorri  landa och varit med om att dra upp det med rep på en bädd av  trärullar in i båthuset.  Det här skeppet byggdes utanför Bath Maine och har besökt  många hamnar alltsedan 1998.  År 2000 anslöt det till flottan när den anlände till  Norstead den 28 juli.

Orm

Vi skulle vara med i besättningen ombord på Orm,  ett vikingaskepp byggt av dess kapten Henri Houben från Holland.  Henri har byggt skeppet som en replik av Osebergsskeppet,  som upptäcktes i en gravhög i Norge och numer visas på  Bygdöymuseet i Oslo.  När Henri Houben besökte museet blev han begeistrad i skeppet och  beslöt sig för att bygga en replik av det.  Han hade inga ritningar att gå efter men byggde efter sina minnesbilder.  Det tog honom fem år att genomföra projektet.  Sedan det blivit färdigt har Henri seglat med det i holländska,  norska och svenska vatten och besökt många hamnar där under  de senaste 25 åren.  Han blev tillfrågad av arrangörerna bakom Viking Sail 2000 om  han ville komma med det till L’Anse aux Meadows och  delta med det i vikingaskeppsflottan.  Efter många månaders planering tillsammans med  Viking Trail Tourism Association i Newfoundland beslöt han sig  för att våga försöket.  Det här var första gången han hade anförtrott sitt  skepp till någon annan och han undrade hur det skulle gå.

Skadan

Vi anlände till Norstead på kvällen den 24 juli och  fick då veta att vårt skepp hade skadats i transporten  från Holland till L’Anse aux Meadows.  Vi hade alla förberett oss i veckor och vi var  förväntansfulla över att få  möta andra frivilliga för att få ro och  segla Orm in i Norsteads hamn som en del av flottan den 28 juli.  Vi blev alla mycket besvikna, men kapten Henri var förtvivlad.  Det är ett vackert skepp,  kallad för Orm som betyder orm eller drake också under vikingtiden.  Det byggdes för att vara lätt,  snabbt och flexibelt och kaptenen såg fram emot de  seglingstävlingar som var planerade mellan vikingaskeppen.

Rodden

Efter att ha diskuterat situationen beslöt sig de nio  besättningsmedlemmarna och resten av gruppen för att göra  det bästa av situationen och demonstrera vikingatida rodd för  besökarna.  De skulle genomföra ett vikingatida bröllop den 29 juli och  dessutom praktisera att ro det svenska vikingaskeppet Glad av Gillberga.  Glad, som också blivit överskeppat,  hade inte full besättning,  varför vår besättning blev inbjuden att vara med och ro och segla.  Vår kapten uppmuntrade de som ville eftersom de aldrig skulle  få en sådan chans igen.  Sex personer ur Orms besättning deltog och de som gjorde det  berättade efteråt att det var en stor upplevelse att  vara delaktig i att skapa historia; de var rörda över att  ha fått den här möjligheten.

the mariage

När Charlie och jag först fick reda på Viking Sail 2000  slogs vi båda av samma tanke.  Vi hade planerat att gifta oss den här sommaren och vi beslöt att  det skulle vara ett stort äventyr om det kunde ske ombord på  ett vikingaskepp !  Kapten Henri erbjöd oss sitt skepp och han skulle också officiera  som "kung".  En grupp av vikingar från Danmark och England planerade ceremonin  tillsammans med kaptenen.  ( Charlie och jag hade ingen aning om dessa förberedelser utan fick bara  order om att komma på plats när det var dags ! ).

Trumman

Så under dagarna före Viking Sail 2000 tränade  besättningen rodd och rodd för drottningen.  Kapten Henri lärde besättningen kommandoorden på  holländska och slog på trumman för varje årtag.  Det finns olika traditioner beroende på vem som var ombord.  Jag skulle vara drottning Åsa, uppkallad efter drottning Åsa,  som ägde Osebergsskeppet, och Charles skulle vara Leif.  Detta var våra vikinganamn !

Lägret

Vi tillbringade tiden i lägret genom att berätta om skeppet och  dess utrustning för besökarna och genom att demonstrera rodd.  Orm var vackert placerad längs den klippiga kustlinjen.  Det blåste och var kallt och vi var glada att vi hade tagit med oss  vinterkläder och varma underkläder.  Vårt vikingaläger var uppbyggt ett stycke från skeppet med  tältet tillsammans med vikingasängen och vävstolen.  Stolen och sängen hade byggts för vårt läger av  studenter vid Gloucester High School.

Steven

Tältet användes av min son Steven, som beslöt sig för att  bo i lägret tillsammans med de andra vikingarna.  Han har berättat att nätterna utgjorde en fortsättning på dagarna.  Vikingarna fortsatte sitt liv i sina dräkter och bodde och lagade sina  måltider på platsen.  En skillnad var att det var tillåtet att dricka alkohol efter att  publiken gått hem för dagen, så både mjöd och  andra drycker flödade fritt.  Livet i lägret var en upplevelse för Steven,  en tid som han verkligen uppskattade.  Han träffade många nya vänner från alla delar av världen.

media

Under förberedelserna för Viking Sail 2000 var lägret fullt  av mediafolk.  En 50-fotstrailer stod parkerad i lägret som bas för  TV-utsändningarna.  Flera stora satellitantenner fanns också utplacerade runtom.  Överallt fanns det kameror och reportrar och över oss flög en  filmande helikopter då och då.  Ljudanläggningen var sådan att den kunde blåsa oss alla i sjön !  Det var en sådan märklig känsla: här var vi i en  ödslig utkant av världen,  ytterst på en halvö bara 9 miles från Labradorkusten,  med isbergen på väg utanför oss,  alldeles nära den lilla byn L’Anse aux Meadows med bara 44 invånare.

L’Anse aux Meadows

De tysta bergen som möter strandlinjen,  utan märkbart tidvatten, ingen vind som blåser i träden,  mycket tyst - men plötsligt hör vi rock and roll musik  från bandet som övar inför den 28:e !  Det kändes konstigt och de flesta av oss tyckte att det inte alls hörde dit.  Men allt eftersom veckan gick och vi vande oss vid musiken,  som alltmer gick i keltisk folksångston, så insåg vi  att detta inte var verklighet -  det var faktiskt frågan om att vi ingick i en filminspelning.  Vi skulle vara en del av mediashowen Viking Sail 2000 !

Publiken

Den här avlägsna fiskebyn hade aldrig förr besökts av  så mycket människor !  17 000 besökare räknades in vid Norstead den 28 juli.  Vi var lyckliga som kunde vara där hela tiden, inte bara den 28:e juli.  Vi fick uppleva en närhet till vikingarna som kom hit för  1000 år sedan.  Vi klädde oss som dem och vi levde som dem under en kort period.  Vi såg vikingaskeppen landa,  troligen på samma sätt som för tusen år sedan och  alldeles nära stället dit de kom för tusen år sedan.  Vi upplevde hur vi fick gåshud när flottan seglade fram i horisonten,  mött av hornstötarna från hornet som vår  kapten Henri blåste i !

Flottan

Vi såg de svenska skeppen Thor Viking, Glad av Gillberga, Telja,  Krampmacken och Aifur, det norska skeppet Mjösen Lange,  de amerikanska Fyrdraca, Norseman och Snorri,  det kanadensiska Viking Saga och, slutligen, det isländska Islendigur !  Islendigur hade seglat den traditionella rutten från Island och  över Grönland med en ättling till Leif Eriksson själv vid rodret.  Vi kunde nästan tro att vi var där för tusen år  sedan när Leif var på plats för första gången.  Det här var en upplevelse för livet,  en sådan som de flesta människor aldrig någonsin  får uppleva.  Vi var lyckliga nog att få ha varit en del av historien och vi var  glada att vi tog oss till Newfoundland och deltog.

Hornet

Den 29 juli var det kallt och regnigt men vi genomförde vårt vikingabröllop,  komplett med att slicka salt från varandras finger och  ge varandra bröd att äta.  Saltet symboliserar jorden och brödet är livets bröd.  Som Leifs mest betydande hustru fick jag nyckeln till kistan med mat.  Vi drack mjöd från hornet och därefter vandrade det runt  till alla andra som önskade oss lycka till.  Det mjöd som sedan återstod hälldes ut på marken som  en tribut till gudarna.  En av våra nyvunna vänner hade bakat en partridgeberry kaka som  Charlie skar upp med sitt svärd ( vi hade ingen kniv ) och  sedan delade upp mellan våra gäster.  Vi intervjuades av kanadensisk radio och vårt bröllop gick  på nyheterna på CBS så för några dagar var  vi något av celebriteter i Canada !  Det var ett minnesvärt bröllop på ett vackert vikingaskepp  som vi alla kom att älska.

Nyckeln

Dagen efter bröllopet var Norstead nästan öde igen.  En del människor från trakten som inte ville trängas bland  de 17 000 besökarna kom och såg på lägret.  Mediafolket hade åkt och vi kunde åter höra  sjöfåglarna och ljudet av vågornas mjuka svall mot stranden.  De följande dagarna använde vi för att träffa och  umgås med de andra vikingarna i lägret, för att  besöka L’Anse aux Meadows och för att vara med om en stor  fest för alla besättningsmedlemmarna.  I slutet av veckan gjorde vi oss i ordning för returresan.  Vi packade i ordning Orm för resan tillbaka till Holland och  sa adjö till alla våra vänner.
Viking Sail 2000 och vår resa till Newfoundland var en av livets  höjdpunkter, en som få människor får uppleva.  Det var en underbar upplevelse för oss alla som tillhörde  vikingaskeppet Orms besättning.
Orm är nu tillbaka i Holland och kapten Henri kommer att reparera skeppet.  Vi hoppas att vi en dag får se Orm igen, lätt,  snabbt och flexibelt,  när det seglar över vågorna där det hör hemma.  Henris kärlek till Osebergsskeppet kan kallas mystiskt.  För ett par år sedan kunde Henris son,  som sysslar med släktforskning,  avslöja att Henri faktiskt är en avkomling till drottning Åsa,  hon som en gång ägde skeppet.  Nyckeln som jag fick var i verkligheten en replik av Oslos stadsnyckel,  som Henri fick för ett antal år sedan.  Jag kände mig ärad av att han lät mig låna den  till vårt bröllop.

Elaine (Cesarini) Audette

Skeppen i vikingaflottan :

Jomsborg Thor Viking Snorri Orm Viking Saga Aifur Krampmacken
Jomsborg Thor Viking Snorri Orm Viking Saga Aifur Krampmacken







Glad of Gillberga Mjosen Lange Fyrdraca Skidbladner Talja Islendingur Norseman
Glad of Gillberga Mjosen Lange Fyrdraca Skidbladner Talja Islandingur Norseman



31-12-2018  ]